eliiie

okej, inte för att låta tjatig eller gnällig. men jag gillar ju absolut inte att åka buss eller tåg.
jag vet att jag gnällde om bussen igår och idag kommer det igen.

bussen kom och stanna framför mig. och när jag precis ska kliva på så lyckades jag på nått sätt vrida vänster foten och slå in höger benet i bussens underrede! hela jag viker mig av smärta.

tänker, nä nu jävlar brast smalbenet!!
nej, vafan jag har inte tid med ett brutet ben, och finner mig snabbt upp på fötterna men med en smärta som nästan fick mig att svimma. busschaffören var i chock och typ fann inga ord.

jag kände pinsamhet, hur mycket folk äre på bussen?!?! inte en jävel(som tur va), förutom busschafför, som också fann sig i att hjälpa mig in i bussen. jag skulle verkligen med, tyckte jag.

inser när vi börja åkt att, hur kan jag glömma att det gör så in i helvete ont att göra illa fötter och smalben?!?!
satt och hyperventilera av smärtan och tänkte nej nej nej jag ska inte svimma, jag ska inte svimma! jag har inte brutit nått eftersom jag på nått sätt ändå gick på benet.
tittar ner på mina ben och fötter. mina VITA skor är ner blodade, mina byxor är ner blodade och mitt ben har blivit dubbelt så stort.
efter många om och men så kom jag till kontoret, här har jag lagt om skiten och käkat smärtstillande.
om jag ringt vc och ska träffa en läkare?
- keep calm, im the doctor!

snart kommer min "privata chafför" och ska skjussa mig direkt till sängen, men först kanske jag ska flörta till mig en lyxshake eftersom jag har sååå ont! ;) (tur man kan skratta åt skit saker)