eliiie

det är sjuk så rädd man kan vara.

just nu är jag så rädd.

jag är rädd för döden som jag så länge har välkomnat in i mitt liv.

och nu är den helt plötsligt inte välkommen.

nån gång ibland händer det att jag får en smärta i bröstet.

det är väl klart det har väl alla fått när dom är kär eller fått ett hjärta krossat.

det har även jag fått.

men den här smärtan jag känner är det något speciellet med.

första gången jag kände den blev jag inte änns en gång rädd. tänkte inte på den.

andra gången jag kände den blev jag förvånad över att jag kände igen smärtan.

tredje gången jag kände den blev jag rädd, rädd för vad var det för fel?

efter ett antal gånger kom jag underfund med ett mönster med den smärtan.

så jag stoppade mönstret och jag stoppade smärtan.

men ett tag senare insåg jag att jag fick samma smärta utan mönstret.

den var inte borta.

nu har jag haft den här smärtan i bröstet i snart 3 timmar.

den gör så himla ont och jag tänker på vad jag ska göra åt den?

ska jag ringa en ambulans, ska jag ringa en vän?

vad gör man när den här smärtan kommer och man är rädd?

jag vet inte.

jag vet bara att ikväll var jag rädd så jag ringde en vän.

nu 20 min efter samtalet har smärtan släppt lite.

jag vet inte ifall det var min väns goda ord, eller om det var över för den här gången?

men jag vet att den smärtan kommer komma tillbaka.

och den gången ska jag vara beredd.