jag väntar aldrig.

jag skriver det här som ett olöst fall.
jag saknar dig mer än du anar.

åh, min pappa är borta sedan i våras.
han sa inte änns varför han gjorde så?

men han kommer om natten på en månstråle,
rätt genom fönstret till flickrummet där jag bor.
han säger; du och jag är av samma sort.
vart vi än är så längtar vi alltid bort.
om livet är älven som löper så bred, då är du och jag driv ved.
ingen möter en blick.

jag får slås för varje andetag.
som min känliga själ.
jag vill få världen att skratta, men att få ha dig igen kan få mig att skratta till döds.
ett spel som jag aldrig vill eller kan vinna.

jag är rädd för att somna in.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0