eliiie

alla som förlorat något vet hur det är att sakna något.
jag saknar det mest varje dag.
ibland så det gör ont, ibland så jag knappt känner det.
men det är när jag ser gamla bilder eller saker som får mig att gråta.
jag vet att man ska försöka förlåta.
men vad gör man när det inte går?
går det att fixa mitt hjärta som är i tusen delar?
undra om detta är värt att fundera på.
ska jag fortsätta ignorera smärtat som jag gjort i snart 2 år?
jag saknar något som inget kan ersätta.
och jag lovar, jag har lärt mig ifrån mina misstag.
någon sjunger för mig i örat att ljuset kommer att leda mig.
kanske det är sant?..



ingen sa att det var lätt.
ingen sa att det var så jävla svårt.
ett pussel som aldrig går att lösa, eftersom det saknas en bit.
du sa att du älskade mig. men du bröt det.
jag springer runt i cirklar.
det är synd att vi är ifrån varandra.
ibland till jag tillbaka till starten.
men bara ibland.
nu har jag valt en annan väg än den på bilden.
det känns som rätt, och den på bilden är bara ett blott minne.