den rinner i väg..
tiden rinner igenom mina händer som sanden i timglaset.
tiden är något som man inte kan styra över.
tiden är något ovärdeligt.
tiden är alltid sig själv, den ändrar sig 2 gånger om året.
alla vet vad tiden är, den är något speciellt för alla.
alla har någon speciell relation till tiden.
alla vill äga tiden, men ingen kan.
tiden kan man inte stoppa, som mycket annat.
tiden är vårat liv.
tvivel på kärlek
så är det helt sjukt vad den kan göra.
den kan få en att vilja dö.
den kan få en att tappa hoppet.
den kan få en att tappa tron.
den kan få en att göra inprinsip vad som helst.
men varför låter man den göra så?
för alla tror att kärleken är den "bästa".
ibland så tro jag inte det.
inte efter allt som jag har gått igenom.
jag tvivlar på allt som har med kärlek och göra..
en kärleks historia.
kärlek finns i alla hörn och kanter.
att visa kärlek, gör man på olika sätt&vis.
kärlek går ej att beskriva..
att mista den men älskar, utan att få säga adjö, svider i hjärtat resten av livet.
en del gråter sig till sömns för att dom inte kan/få bli lycklig på kärleken.
att leva med att inte få säga jag älskar dig för en sista gång, är förkrossande.
alla minnen man har delat med sin älskade, är obeskrivliga.
dela alla vackra stunder tillsammans.
kärleken mellan två personer kan vara så stark, att dom ej kan skilljas åt.
modet att älska en människa, måste vara stort!
att offra livet för den du älskar mest på denna jord, är kärlek.
oftast så vet man att man älskar den personen när den inte längre finns.
det svider i själen/hjärtat att jag ej har dig vid min sida längre.
du byggde av kärlek, men krossade med hat.
att få skriva ner allt jag känner, tycker och tänker.
jag sitter och tänker på kärlek.
en sådan kärlek många aldrig får uppleva.
för många år sedan fick jag uppleva den kärleken.
att veta att man var älskad, var helt obeskrivligt.
när en människa älskar någon mer än sig själv kan allt bli egoistiskt.
allt förändrades, dramatiskt.
den svåraste delen för mig var att du krossade mitt hjärta, som du hade byggt upp utav kärlek.
du lärde mig var kärlek var, men även vad hat var.
jag flydde ifrån allt den kvällen.
men mest av allt flydde jag ifrån, min far.
som har gjort mig till den personen jag är idag.
rädd för allt som gör något gott.
